Hur som helst, HEJ GRUPPEN!

Det är tävling i helgen och jag vill bara skriva några peppande och förhoppningsvis inspirerande ord till er. Ni ska få några uppdrag av mig att utföra under veckans gång.

Skriv gärna packlista så att Du är säker på att allt är med. Kolla också så att allt finns i sminkväg, klädväg,

matväg, brun-utan-sol-väg, osv. Kolla så att allt är helt och i bra skick. Bättre att man kommer på det nu än på tävlingen. Mindre stress på det sättet.

Tänk på hur himla bra vi är. Hela dagen idag har jag gått runt och tänkt på att jag är riktigt jäkla bra på att dansa, och på hur bra vi är på det vi gör. Vi är så bra att vi får åka på EM, det ni! 

Tänk också på att sista träningen nu gick riktigt bra. Linjer och steg som inte riktigt fungerat satt som en

smäck (!!) och det kommer de också att göra på lördag, så länge vi håller oss så fokuserade som vi är.

Vi kan det här, nu kör vi.

WOHO! Våran fina tradition. Vill ha många fina sms där det står hur snygga vi är, hur bra vi är, hur mycket  vi kommer sparka rumpa på lördag, osv.

Innan ni somnar om kvällarna, tänk er att ni står på tävlingsgolvet och kör igenom dansen. Att allting 

fungerar som det ska, att alla kompisar från dansskolan sitter och hejar på vid sargen och på läktaren. 

Från ingång till avgång!

Jag såg en intervju med en man som skulle bestiga Mount Everest. Programledaren frågade om han inte var

rädd, eftersom att det var ett sådant högt berg och att han hade så många förväntningar på sig att klara det.

Mannen svarade att nej, han var inte det minsta rädd. Nervös och förväntansfull kanske, men inte rädd.

Programledaren blev något ställd och frågade hur det kunde komma sig. Mannen svarade att han hade ingen

anledning till det eftersom han gjort alla förberedelser som att träna, äta rätt, vila ut, skaffa sig rätt utrustning, osv. Plus att han även tänkt igenom klättringen flera gånger dagligen. På så sätt kändes det som

om han redan hade bestigit berget.

När jag såg den här intervjun tänkte jag på oss. Många av oss, för att inte säga alla, kan känna sig nervösa och nästan lite rädda innan vi ska ut på tävling. Om man visualierar sig själv på golvet med en massa människor som hejar på, gör man sig mentalt förberedd. På lördag, precis innan man går in kommer man att känna att man gjort det hundra gånger tidigare och då är det plötsligt en baggis. Sen har alla sitt personliga mantra, en personlig inställning till tävlandet. Vissa måste släppa alla krav och bara gå in och dansa, utan att tänka på att komma på pall. Andra måste satsa på något, ett mål. Att komma vidare, att vara i final, att komma på pallen eller att känna sig nöjd med dansen. Oavsett vad som funkar för Er att tänka på är det bra, så länge det inte är negativa tankar. In med lite Bengt-känsla!

Jaa, det här blev ju lite längre än vad jag hade tänkt, hoppas att ni orkar läsa allt ändå. Det viktigaste jag ville få fram var - NU KÖR VI!! =D

Puss och kram på er Gruppen. @-->--

/Emilia